Costa Y I Primera - 300X X X

Språket är underbart och mångsidigt, vi har ett dussin termer för nästan allt. För nästan allt. Det olyckliga undantaget är eko, som är ett enda ord, och som i sig gör det omöjligt att uttrycka exakt vilken typ av eko vi pratar om. Den grundläggande definitionen är lättast att beskriva med ett utropstecken i den traditionella brunnen, när “hallå” återvänder till ytan flera gånger om. Det är en populär lek för barn och vuxna, som även kan lekas i bergstrakter. Men detta är bara ett av fenomenen. Det finns också eko till exempel, när vi i en kyrka eller konsertsal hör vårt rop studsa runt under lång tid och sakta dämpas. Även om det i fysisk mening händer ungefär samma sak i båda fallen, översätter hjärnreceptorer inkommande stimuli på olika sätt. Inom rumsakustik försöker vi styra och optimera detta.

Kan vi uppdatera termerna nu?

På något sätt så. Eftersom det psyko-akustiska resultatet av de två fenomenen är olika, är en ny konceptualisering väsentlig. En del av sanningen är förstås att denna noggrannhet behövs främst i professionella kretsar, för i vardagen passar eko som uttryck på båda variationerna. Men ur en ljudteknisk synvinkel är det viktigt att skilja mellan de två.

Så här är konceptet: eko, ljudfördröjning och efterklang. Vårt modersmål är väl ändå produktivt eftersom dessa ord är utmärkta på att beskriva de fenomen de representerar. Framför allt är begreppen vältaliga även utan att behöva kompletteras, det vill säga de belyser vad de handlar om. I praktiken är det dock inte alls så sterilt. Precis som i andra områden flätas de enskilda fenomenen samman. Så, till exempel, en fördröjning kan användas för att skapa både en efterklang och ett eko.

Hur är det med engelskan?

UK-300x300

Frågan är aktuell, särskilt eftersom engelskspråkiga program och utrustning förekommer i de flesta ljudstudios, så det är oundvikligt från början att ha grundläggande språkkunskaper i ämnet. I det här fallet är det ännu mer fördelaktigt att på engelska kan alla tre fenomenen kategoriskt separeras från varandra. På så sätt kan allt vara på sin plats, utan några missförstånd. Så nu till en liten språkkurs. Ordet echo betyder förstås eko. Reverberation, eller som i stort sett alla känner till och använder det, reverb betyder å ena sidan reflektion, å andra sidan efterklang, eko, multipel reflektion. Ordet delay betyder fördröjning.

Det framgår av ovanstående att alla tre termerna beskriver ett enstaka fenomen, ljudets återuppkomst efter att ljudet har låtit. Okej, men vad är då skillnaden mellan dem? Formeln är enklare än “ett plus ett”, även om allt verkar kaotiskt vid första anblicken. Man kan faktiskt mäta skillnaden mellan dem på tre sätt: i tid, i intensitet och i antalet repetitioner.

Kan ekon grupperas?

reflectie_in_closed-300x152

Ja. Så vi kommer nu att försöka klargöra denna återklangsfråga på detta sätt. Den första gruppen inkluderar ekon för vilka reflektionerna är väl åtskilda från källjudet. Denna grupp kommer vi att kalla echo. Här ingår fördröjningseffekter som fördröjer ljudet från ett instrument för att matcha musikens tempo. Officiellt kallas detta tempo delay. Även i detta fall är det lätt att höra separationen mellan källjuden och de fördröjda ljuden. Det är förstås en annan fråga att det primära syftet med dessa effekter inte är att göra eko, utan att tillhandage en slags musikalisk lösning.

I den andra gruppen separeras inte källjudet från ekot utan det skapas en känsla av rymd eller en illusion av känslan av rymd. I denna grupp får efterklang och fördröjning plats och utrymme. Eller som vi redan lärt oss i engelskalektionen ovan: reverb och delay.

Är det värt att skilja mellan de två gupperna efter vad de är till för – förutom att göra eko ​​förstås? Vad menar vi? Jo, att det faktum att verktygen i den första gruppen spelar en kreativ roll i första hand, det vill säga upplevs som effekter. Å andra sidan utmärker sig medlemmarna i den andra gruppen genom att de skapar rymd eller ett specifikt sound, och genom dem får inspelningarna och mixarna sitt djup. Så med deras hjälp kan en ytterligare dimension skapas. Låter spännande, eller hur? Det är det också! Utan tvekan talar vi om en kreativ process, vars slutresultat är, ja, musik för öronen. Rymden kan på så vis få konkret form, och i kan placera ljud i platser, precis som vi önskar.

Är det värt att gå bortom ekots traditionella dimension?

Av ovanstående framgår tydligt att det är en mycket bra idé att fördjupa sig lite i ämnet, eftersom frågan om eko ​​är så mångsidig och mångfacetterad att den är värd att lära känna och för att använda ett bättre uttryck: erfara. För även om uttrycken definierar varje kategori relativt väl, är det ett obestridligt faktum att ens egna upplevelser är de mest varaktiga och samtidigt de mest vältaliga.

Ja, portarna till en hittills okänd dimension kan öppnas, genom vilken en ljudvärld som vi hittills inte haft någon aning om eller vag idé av kan avslöjas. Och det är inte över än, låt oss gå vidare!

Information som använts:

https://en.wikipedia.org/wiki/Psychoacousticshttps://en.wikipedia.org/wiki/Sound_localization

http://www.peterbremen.com/projects/doublesoundselevation/https://www.youtube.com/watch?v = _H1abPcHFwk

http: //www.physicsclassroom.com/mmedia/waves/er.cfm

https: //en.wikipedia.org/wiki/Reverberation

http: //hyperphysics.phy-astr.gsu.edu/hbase/Acoustic/reverb.html

https://microchips-sound-studio.blogspot.com/2017/05/visszhangositas-elso-resz.html

BG

Similar Posts